3 månader i Boston

Idag firar jag tre månader här i Boston, eller något stort firande blir det inte men det är en milstolpe att nämna i alla fall. Jag tänkte i början att när jag bara klarat de tre första månaderna så kommer allt rulla på sen, och det stämmer nog.

En utvärdering av de här första månaderna:

Det nya landet
Att flytta till ett nytt land var svårare än jag trott. Det har varit väldigt mycket papper hit och dit att förstå och fixa med, allt från att skaffa personnummer och försäkringar till deklaration, hyreskontrakt, mobilabonnemang, elleverantör, pensionsspar, osv osv. Jag hade nog trott att jag skulle få mer hjälp kring sådant från jobbet, istället har jag fått klura själv och frågat runt vilket helt klart har tagit mycket av min energi och tankeverksamhet.
Sen är det mycket som fungerar så himla annorlunda här, jag har tidigare gnällt till er på både sophanteringen och systemet med checkar, och det är först då jag förstår hur bra sådant fungerar hemma. Jag börjar dock vänja mig och det finns förstås många fördelar här också, som tex serviceutbudet med att jag kan få min tvätt tvättad utan att bli ruinerad. 

Den nya staden
Boston är en väldigt bra stad, inte alls lika spännande som New York men känns mer som Stockholm och kanske just därför känns det ganska hemma. Jag kan gå överallt och det är många mysiga kvarter att utforska. Det finns mycket att se och solen har skinit i stort sett hela tiden sen jag kom hit vilket gör att upptäcks-promenader varit en bra sysselsättning. 

Det nya jobbet
Jobbet är överlägset det bästa här och det som gör att alla tunga moment med att flytta hit ändå är värt det. Jag har lite ångest hela tiden över att jag får svåra uppgifter och har höga förväntningar på mig men lyckas på något vis lösa det hela tiden och lär mig så himla mycket. Det är annorlunda att jobba på ett så stort företag, över 500 anställda, och hela tiden träffa nya människor. Det är väldigt hierarkiskt vilket jag är frustrerad över, det mesta måste gå genom min chef och jag kan inte bara prata med vem som helst och säga vad jag tycker utan det måste gå till på rätt sätt liksom. Ibland “råkar” jag prata med lite chefer i hissen och på julfesten klev jag fram till högsta VDn och presenterade mig, jag skyller på att jag är svensk och hoppas de uppskattar lite omväxling i vem som får prata med vem. Jag har varit väldigt frustrerad över en del arbetsprocesser och velat förändra massa, min chef håller med mig och la i veckan fram mina förslag till andra chefer så nu börjar jag äntligen se förbättringar även om det förstås tar tid. Sist men inte minst så är min chef super, det är bara jag som jobbar under honom, han är väldigt lyhörd och håller mig informerad i vad som händer, ger mig mycket förtroende och låter mig sköta mig själv men backar alltid upp mig om jag behöver stöd. Vi sitter långt ifrån varandra så jag ser honom inte så mycket men snart flyttar vi till öppet kontorslandskap och då får jag nog se mer av vad han gör och lära mig ännu mer. 

Det nya språket
Jag tänkte att jag var bra på engelska men oj så frustrerande det har varit här att inte kunna uttrycka mig lika bra och allt tar så extra lång tid för mig. Det har gjort att jag inte tar för mig lika mycket i diskussioner, inte vågar säga lika mycket under stora möten, och framförallt är jag inte lika social och rolig. Jag vet att det bara är mitt eget fel och det går såklart bättre och bättre. Jag höll en presentation för en kund för några veckor sen som gick åt skogen för jag tappade bort typ alla ord, jag som brukar vara bekväm med att hålla presentationer. I fredags fick jag en ny chans att hålla samma presentation men för fler och det gick faktiskt riktigt bra, jag lyckades till och med skämta lite. Min chef säger att min accent är till min fördel, då alla tänker att jag måste vara extra smart eftersom de har anställt mig trots att jag inte pratar med helt rätt uttal och grammatik hela tiden, jag försöker tänka att han har rätt.

Det nya hemmet
Flytten till den här lägenheten var oerhört jobbigt. Tre veckor utan möbler, en vecka utan värme, sen en vecka utan varmvatten, 24h utan el. Dessutom var det ju så väldigt skitigt när jag flyttade in att målarfärgen lossnade när jag skrubbade. Nu de senaste veckorna har jag som sagt trivts mycket bättre och känner mig faktiskt hemma. Mina kompisar hemma brukar säga att allt alltid löser sig så enkelt för mig, den här gången gjorde det inte det utan jag har verkligen fått kämpa för att inte bryta ihop men det har nog varit nyttigt för mig. Nu är det bara en sambo som saknas så kommer det sen kännas utmärkt här (typ). 

De nya vännerna
På det här området har jag haft allra mest tur och det är långt över förväntningarna. De flesta av mina planner-kollegor är jämgamla och dessutom nyligen hitflyttade från andra delar av usa så de är lite i samma situation, och vill därför mer än gärna umgås även utanför jobbet. Jag har dessutom lyckats skaffa mig ett annat kompisgäng också från en annan avdelning, genom att en av dem bodde granne med mig där jag bodde de första fyra veckorna. Sen har jag även två kollegor som bor i porten bredvid också som jag räknar som kompisar. Utöver alla de har jag fortsatt umgås med en fd-kollega som slutade innan jul, så det kan väl räknas som en kompis utanför jobbet? På lördag ska jag ha inflyttnings-/födelsedagsfest och 20 stycken som jag räknar som vänner är bjudna, så det får väl anses väldigt positivt.

Bäst hittills
Definitivt besöken av Caroline&Henke och Jenny. Med besök får även jag en chans att turista ännu mer och hitta på roliga saker. Lyckost mig att jag har ännu fler besök inbokade nu! 

Sämst hittills
December månad var himla kämpig, framförallt allt med nya lägenheten och de kostnader och fixande det innebar. Sen var det även tråkigt att inte ha något adventsmys och vara långt hemifrån vid jul men månaden avslutades ju på bästa sätt med resan till Destin, mellandagarna med Jenny och nyår i NY så jag överlevde. 

Jag tror verkligen att allt bara kommer kännas lättare från och med nu. Det mesta börjar komma på plats, både med pappersfix, hemma, och på jobbet. Så det bästa jag kan göra nu är att nypa mig i armen och inse att jag faktiskt bor här på riktigt och vara så himla glad över att den drömmen har gått i uppfyllelse!