Igår kväll såg jag The Girl With The Dragon Tattoo tillsammans med tre kollegor. En utav dem har läst böckerna och hon tyckte filmen var alldeles fantastiskt. De andra två har inte läst och var mest väldigt förvirrade men sa att de gillade den. Jag som både läst böckerna och sett de svenska filmerna var också förvirrad faktiskt, en hel del detaljer var omgjorda. Mitt allra största problem var dock att jag hade problem med att förstå vad de sa, att de pratar med “svensk” accent är så himla märkligt och onödigt. Okej att den utspelar sig i Sverige och de är svenskar, men varför skulle de då prata engelska med varandra? Det har pratats mycket här om att filmen floppat och inte blivit den succé de hade hoppats på. Jag tror de hade vunnit mycket på att inte ge sig på att prata dålig engelska och istället för att byta ut händelser byta ut de namn och platser som de amerikanska skådespelarna ändå inte kan uttala. Libeth var jag positivt överaskad över, Rooney Mara gjorde det asbra helt enkelt.

Men det var egentligen inte en filmrecension jag ville ge utan prata om den utifrån ett varumärkesperspektiv. För några år sen jobbade jag på en byrå med Stockholm som kund, vi pratade då mycket om att Stockholm inte lockar turister på samma sätt som andra stora Europeiska städer gör, eftersom vi dels inte har något specifikt landmärke som är ett “must see” (á là Eiffeltornet, Big Ben, Colosseum) men även för att stora Hollywood-filmer aldrig utspelar sig i Stockholm. Vi pratade om just Män Som Hatar Kvinnor, vilket redan då var en boksuccé även utanför Sverige men de sa tvärt att “det skulle aldrig hända” så istället börjades det skriva på ett nytt filmmanus som skulle locka turister till Stockholm. Hur turerna gick sen har jag ingen aning om då jag inte var kvar i projektet, men det är ju inte tack vare Stockholm stad som den här amerikanska filmen blev av.

Hur som helst var jag först lite besviken igår över att filmen inte visade i stort sätt några vyer över Stockholm eller Sverige i övrigt, nästan mindre så än i den svenska versionen. De gråa tonerna, konstant dåliga vädret och fula betonghusen gjorde inte ens mig sugen på att åka hem. Bilden filmen visar upp är ganska så tvärt emot den bild som försöker förmedlas i övrigt om Stockholm. Frågan är då om det här på något vis skulle vara negativt för Stockholms och Sveriges varumärke? jag tror svaret är nej. Det väcker en nyfikenhet och visar upp något annorlunda, och en stad och land som framförallt amerikaner har väldigt dålig koll på. Tillsammans med den alldeles fantastiska idén Curators of Sweden som VisitSweden har just nu där vanliga svenska sköter det officiella twitterkontot @Sweden (helt brilliant) tror jag ändå att varumärket förstärks och vi framöver kommer se ett ökat intresse för Sverige med både ökad turism och ökning i företagsetableringar som följd. 

Curators of Sweden i FoxNews i veckan: